När man ser den här typen av bok komma ut på marknaden får man ju stora förhoppningar om att det kanske äntligen är dags för en komplett och bra bok om svenskt servisporslin! Mitt stora intresse är ju som de flesta av mina läsare vet porslin från 1950-70-talen och det är ju oundvikligt för en sådan bok att fokusera på storhetstiden för den svenska porslinsindustrin, speciellt nu när det blivit så populärt med just den perioden i inredning och hushåll!
Jag köpte aldrig den förra boken som Michél Carlsson och Urban Orzolek gjorde om svenskt servisporslin, men har den i hyllan i alla fall då jag vann den i en en tävling. Anledningen till att den inte inhandlades direkt var ju att jag ögnat igenom den och konstaterat att jag inte direkt hade någon nytta av den med tanke på mitt samlande. Den fokuserade mycket på fina bilder, men innehållet var tämligen tunt utöver ett fantastiskt fotomaterial.
När jag nu kikar på denna bok om kaffeserviser så är det lite med besvikelse som jag konstaterar att man i princip genomfört denna bok enligt samma principer, det finns massor av fantastiska bilder, men texten kring dem är inte så fyllig som man vill att den ska vara i denna typ av bok. För mig som samlare och kunnig inom området så känns det som att man inriktar sig mot en helt annan publik än oss samlare eller blivande samlare. Visserligen säger författaren att man försökt avspegla ”hela spektret av svenska kaffeserviser”, men det betyder ju inte att man bara kan nöja sig med bilder, det krävs lite fakta tycker jag och gärna lite motiv varför man väljer att visa vissa serviser. Man har presenterat lite fakta för de olika koppar man visar, men att det sen också ska vara korrekta fakta är ju ett krav man ska kunna ställa tycker jag…
Upplägget med fakta under varje bild i kapitlet ”Serviserna” är ju bra, det känns väldigt bekant (läs: hämtat från Porslinsbloggens Mina samlingar 🙂 )
Men här finns en del som ger intryck av rena slarvfel, slarvig research eller dålig dålig kvalitetskontroll av fakta och text innan tryckning. Vissa fakta som saknas finns tillgängliga på nätet på flera olika ställen. Ett annat exempel på detta är ett foto på den vid detta lag inte helt okända kaffekoppen Bimbo, där man inte visar en Bimbo på bilden utan helt enkelt har fel kopp. Enkelt att kontrollera, onödigt fel med andra ord.
De flesta som man pratar med vet att koppen som tillhör faten som är stämplade Bimbo har två färgband, ett blått och ett rött. Eftersom att det finns mängder av olika fatdekorer i olika färger så togs det fram några olika varianter på banden på kopparna som hör till. Till två koppset används koppen med blått och rött band, nämligen Bimbo och Cuba, båda med samma basfärger i fatdekoren.
I början hade jag lite svårt att förstå upplägget på boken och hur det hängde ihop, men vid flera omläsningar så fattade jag hur det var tänkt att man skulle läsa den. Man kan väl alltid diskutera om hur dispositionen i en bok/text ska se ut, jag hade kanske lagt upp det annorlunda, men alla är ju fria att göra sina egna val i den frågan.
Det första som slog mig när jag bläddrade i boken var detta med namnet, ”Svenska kaffeserviser…”. När man bläddrar igenom boken så förutsätter man ju att man ska få se några serviser i boken, men med något undantag så hade man inte tagit med serviserna överhuvudtaget. Detta var en stor besvikelse. Boken fokuserar i princip helt på koppar och även om jag gillar koppar onaturligt mycket så vill jag ändå se serviser i en bok med det namnet. För er som inte fattar vad jag dillar om, så är det så att serviser innehåller inte bara koppar, utan också kannor, sockerskålar, gräddsnipor och kanske ett och annat brödfat. Ska man vara riktigt noga så är servisen faktiskt bara kannorna med tillbehör, kopparna kallas för kaffe- respektive tegods. Inget fel att bara visa kaffe- och tegods, men då ska bokens namn spegla detta. Om författaren slagit mig en signal så hade jag kunnat skaka fram ett större antal kannor med tillbehör som de kunde fått fota.
En förmildrande omständighet med boken är det faktum att författaren väljer att lyfta fram mindre kända formgivare och bildledes visa på koppar och koppdekorer som det tidigare inte pratats om så mycket i litteraturen. Detta är mycket bra tycker jag, dekormästare som Helmer Ringström har utöver sina egna dekorer, även det renritat många av de större konstnärernas produktion, vilket tidigare i stort sett varit höljt i dunkel.
Ni som funderar på att köpa boken ska fundera på följande tycker jag:
Vill jag se se massor av vackra bilder och få ta del av den svenska kulturskatt som alla dessa fina modeller och dekorer utgör? – I så fall är detta en bok för dig. Förvänta dig inte att få se allt, men ett fint urval av allt det som producerats!
Förväntar du dig att få en faktaspäckad bok som ska användas som uppslagsbok? – I så fall bör du fundera en gång till, den är tunn faktamässigt om själva porslinet och det finns en hel del brister och småfel. Detta är ingen bok för dig som vill samla på porslin eller ha djuplodande fakta!
