Inte alltid solklart vem som är formgivare eller nyskapare…

Jag satt och kollade på SVTs Antikmagasinet som ikväll handlade om Orrefors, starten, uppgången och till slut stängningen förra året. Man pratade bl.a. om de formgivare som fanns i starten och som skapade framgången för Orrefors genom nya tekniker och sätt att formge glas som tidigare inte skådats. Exempel som lyfts fram och som alla glasälskare gärna känner till är Orrefors Graal-glas med Gate och Hald som frontfigurer, samt 50-talet med formgivare som Ingeborg Lundin och Sven Palmqvist och tekniker som centrifugerat glas.
antikmagasinet_logga

Jag började fundera på en serie artiklar som jag snabbt kikat på tidigare i Glasbloggen, där Nils Bergqvist som driver bloggen med passion, kunskap och faktaspäckade inlägg klargör sakförhållanden och krossar en del myter om vem som gjort vad och hur saker ligger till. Nils farfar var Knut Bergqvist som tillsammans med Gate utvecklade Graaltekniken, eller rättare sagt var den som skapade tekniken. Knut Bergqvist var senare också verksam på fler andra glasbruk som t.ex. Strömbergshyttan.

gate2

Enligt den information man kan läsa sig till på Glasbloggen så uppstår det ju en mytbildning om vem som ligger bakom inte bara tekniken, som ju K. Bergqvist visserligen attribueras, men också formgivningen av själva föremålen i den nya tekniken. I Orrefors arkiv kan man läsa sig till vem som ligger bakom de enskilda graaler som blåstes under de tidiga åren på Orrefors, mellan 1915/16 och ett par år framåt. Enligt de arkiven har Bergqvist själv ritat formerna till över 200 av de tidiga graalerna, och i ett antal exempel tillsammans med Gate, eller Hald. I de flesta av de föremål som kommer ut på marknaden så attribueras enbart Gate eller Hald eller andra. I ett flertal exempel från de större auktionshusen så förekommer dessa felaktigheter enligt Nils B. Orsakerna till detta kan som vanligt vara många, men mytbildning och felaktigheter sprider sig ju som löpeldar över internet som alla vet och det är svårt att bryta och korrigera innan saker är vedertagna och ännu svårare att bryta gamla vedertagna sanningar…

Läs gärna artiklarna själv och gör din egen bedömning, men för min del lutar det åt ännu ett fall av gamla sanningar som  det är hög tid att bryta!

Iittala vs Åseda – uppföljning

För några år sen skrev jag om likheterna mellan en del av Iittalas produktion och Borgströms Åseda-glas, Tapio Wirkkala samarbetade enligt den info jag har med Borgström för att utveckla tekniker för glasproduktion.

Nu hittade jag ytterligare ett exempel på ett föremål hos Iittala som är snarlikt det Borgström tog fram, så jag tänkte visa er detta!

Sanna, Jorma Vennola Foto: Kevin Gummer

Vasen är designad av Jorma Vennola och producerades 1978-87 under namnet ”Sanna”.

Den serien med föremål, bl.a. vaser, som Borgström tog fram för Åseda kan ni se överst på bilden från utställningen på Smålands museum som pågår för fullt!

Åseda-serien Foto: Carola Ericsson

Likheterna på vaserna är slående, även om det skiljer i detaljer på fotens utformning. Jag vet inte till hundra procent när Borgströms alster togs fram, men det är under samma tidsera, så vem som var först denna gången och om tekniken kommer från honom eller inte återstår att besvara!

Tema Atterberg: Corso

Corso, en serie av Atterberg från 1954 som producerades under en rad år. Det finns relativt många delar i serien och den användes också som grund för reklamprodukter, både genom stämpling, men också genom att man gjorde speciella föremål för olika kunder, t.ex. Stora (Kopparberg), där man använde metallernas symboler på produkter i samma stil som för rutmönstret på originalsymbolerna. 

Kuriosa: Corso är ett dialektalt ord som i Apulien står för robust, det kan även syfta på latinets cohors, gårdsväktare som kommer av det grekiska ordet kortos, gårdsplan. Vilket som är ursprunget till Atterbergs val av namnet låter jag dock vara osagt 🙂

Instagram filter used: Amaro

View in Instagram ⇒

Corso