Som en avslutning på berättelsen om vänföreningens årsmöte tänkte jag berätta något glädjande för alla som är intresserad av Gefle Porslinsfabrik och allt det fina som tillverkades där under åren fram till 1979.

Jag berättade ju att samlingen som vi tittade på flyttades till Rörstrand vid nedläggningen av Gefle Porslinsfabrik och sedan blev stående i källaren under 30 år. Efter diverse turer så lyckades till slut länsmuseet i Gävle få köpa samlingen med hjälp av en sponsor, en Gävlebo som enligt önskemål vill förbli anonym. Att Rörstrands museum inte riktigt har koll på sina samlingar och sin produktion under de perioder då man producerat som mest har jag länge misstänkt, eftersom att ingen riktigt gått igenom all dokumentation och nu detta med Gefle-samlingen som var försvunnen i många år. Vad detta kan bero på är oklart, men efter att jag hört intendenten från museet berätta om turena med denna samling som man ville köpa för redan ett antal år sedan börjar det klarna att allt inte stod rätt till.

När samlingen nylige anlände till Gävle var det betydligt fler föremål än de 149 som bjöds ut till auktion, men drogs tillbaka, flera unika föremål, bl.a en stor björn av Lillemor Mannerheim som inte fanns upptagen i förteckningen man tidigare fått. Det kom också 3 lådor med bruksporslin som museet ska gå igenom och katalogisera så småningom.

En björn av Lillemor

Det allra mest fantastiska ”extramaterial” som dök upp var de två lådor med dokument från hela Gefle Porslinsfabriks produktion som man tidigare trodde hade försvunnit!!! För oss som är samlare och intresserade av produktionen är detta ett sensationellt fynd som kommer att kunna klargöra många frågetecken i fabrikens historia. Det kommer antagligen att dröja innan allmänheten kan ta del av detta, men jag är bara glad attt materialet kom till rätta!

Jag är sedan några år medlem i föreningen Geflekeramikens vänner men har inte varit så aktiv och faktiskt aldrig deltagit på någon träff tidigare, därför var det extra kul att kunna vara med på årsmöte i Gävle i lördags. På programmet stod bl.a ett mycket roligt besök på Länsmuseets magasin där vi blev guidade av Kristina Lindkvist chef för museets utställningar. Dagen till ära visades den alldeles nyinkomna samlingen av delvis unika Gefle-föremål, som jag tidigare skrev om tidigare, samt magasinet med en stor samling föremål som inte får plats i länsmuseets ordinarie fasta utställningar, bl.a en massa porslin och keramik. Eftersom att jag inte kommer ihåg alla detaljer så här på rak arm, tänkte jag visa en massa bilder från besöket utan att kommentera allt, jag hoppas det är okej. Om det är någon som har funderingar kring det ni ser är det bara att fråga!

Lite bilder från den nya samlingen först!

Intendenten förevisar om en Percyskål med unik dekor, ett originalprov från 1935.

Terrin i lite ovanlig blågrön färg

Terrin med provdekor

Arthur Percys alster, brickorna har unika eller ovanliga dekorer.

Unikt stengods av Arthur percy

Lillemors Mannerheim ligger bakom dessa skapelser. Vissa av er känner säkert igen serien med vasen och skålar som heter M, men normalt har dessa den matta svarta Mangania-glasyren, inte denna ovanliga brunaktiga glasyr.

M-serien

En Lillemor Mannerheim-vas, unik dekor.

En unik figurin i chamotte av Dorothy Clough, dottern Linda och hennes katt.

Bruksgods, ”Mykolo” med svampar och ”Cocktail” i förgrunden, servisen och dekoren av Berit Ternell

Lite bilder från magasinet, många hyllor med trevliga saker från Gefle och Bo Fajans! Magasinet gav även en förhandstitt på flera mycket trevlig överaskningar som jag får anledning att återkomma till!

Sist men inte minst några kul grejer, två koppar med en väldigt annorlunda dekor, har aldrig sett den tidigare och den finns inte upptagen i dekorlistan, så jag vet inte vad den heter. Modellen är EA i vitroporslin.

Zebra känner ni ju till de flesta av er, men här kommer två trevliga varianter, en stor chokladkopp i en gammal Gefle-modell som moderniserades med Zebra-dekoren, samt en mycket ovanlig Zebrakaffekopp, glasyren är flytande med blåstick, inte som den vanliga svarta. Enligt Jan Trost, son till Eugen Trost, är detta ett glasyrprov. Han trodde att han att han ägde det enda exemplaret av denna testkopp, men konstaterade att det alltså finns två…lägg märke till märkningen under, 1. (resten av siffrorna är museets katalogisering)