Vissa skördar bär och svamp, men inte jag…

Jag borde ta mig ut i skogen istället för att ständigt loppa loss, men medge, det är ganska kul att se allt ”skrot” som finns där ute, färdigt att skördas… 🙂

Nu var det några dagar sen sist jag visade några fynd om man undantar gårdagens vas som ju egentligen hör till dagens inlägg…nåväl här kommer lite bilder och kanske en eller annan beskrivande text!



Två ljusstakar Rengas (Ringar) från Rihimäki (Tamara Aladin), en glasburk, några Vineta-coasters, och en liten röd (Reijmyre)vas



En trave gröna Vineta-assietter, 4 st små ISI-glas, ett par tyska solglasögon, en gips-negress, tre roliga glas (har sett dem förr men var???), fyra små treklöver-assietter från UE, en totalhäftig Rörstrandsvas ”Fasett” av Vilhems Bjerke-Pedersen och en minst lika tuff glaspryl, vad är detta för ”svamp” som tronar längst bak i bilden mina vänner..? Edit: Det är en variant på de s.k. klothepparna som kallas ”Träd”, Gullaskruf är glasbruket och formgivaren är Kjell Blomberg, 1971! tack cjf!







Har ni fått nog..? Nä, tänkte väl det…:-)



En emaljgryta från Arabia, Finel, tametusan i nyskick! Den kan aldrig ha använts! Kolla in det tuffa motivet!



Ett gäng stora vinglas från Iittala, ”Kekkerit” heter serien, vilket betyder ”Kalas” enligt Google. Det är tur att den översättaren finns, min finska är annars ganska tunn…rödvinsglas är det nog och en liten dessert/coupeskål!



Tjusigt glas av Erik Höglund! Jag har fler delar i denna koboltblå färg, kul!



Slutligen så har min ”mjukglass” nu runnit ut på bordet, så här kan den se ut efter några timmar :-)) Skämt åsido, lite kul var det att hitta en matchande skål till vasen som jag visade tidigare!

Vidareutbildning!

Ja, man måste ju förkovra sig lite, annars kan ju hela idén med samlandet få ett abrubt slut när man helt plötsligt samlat klart på en sak… 🙂

I helgen när jag var på biblioteket och förhandsröstade passade jag på att låna lite böcker om glas, fina bilder och en hel del att lära sig!

Gissa om jag blev brydd när jag såg de här bilderna, två skilda böcker som ger olika information om vad som ser ut som samma glas (?), båda formgivna av samma person för två olika glasbruk, med två års mellanrum…hmm…ska blir spännande att forska vidare i!


Ingeborg Lundin, saftglas, Sandvik, 1954.Höjd 17,5 (eller 14,5) cm.


Kanna och dricksglas av Ingeborg Lundin från 1952.Serien innehöll även en mindre kanna och glas i flera storlekar. Dessa glas är 14 cm höga, kannan 29,5 cm. Orrefors.

I fredags hittade jag dessutom dessa glas, misstänkt lika, samma storlek som den mindre varianten av glasen som sägs vara från Orrefors (eller Sandvik för den delen)…vi får se om jag kan hitta mer info..!

Koniska färgade glas

Finns det en del varianter och storlekar av, jag är inte helt säker på var mina glas kommer ifrån, men har mina teorier…




De två tillverkare av tunna koniska färgade glas som jag känner till är svenska Reijmyre och finska Nuutajärvi.

Glasen från Reijmyre heter Mambo, Samba, Rio och Raspa, men jag vet inte vilka av dessa som finns i olika storlekar så därför är det svårt att identifiera dem utifrån detta. Jag är lite osäker på formgivare, men Mambo är i alla fall Lennart Rosén, möjligen de andra med. Ett annat namn som nämnts är Johnny Mattsson.

Mina glas är i följande ca storlekar:

Diameter/Höjd ovankant:

85/90 mm (Edit:okänd)
71/76 mm (de tre blå, okända)
Ca 80/80 mm (Edit:Mambo)
Ca 60/70 mm (Edit: Samba)
Ca 70/70 mm (Edit: Nuutajärvi?)

Sen finns de ännu mindre glas i samma färgskala som mina Reijmyre…
55/55 mm (Troligen Raspa)


En produktbild, ska kolla lite hur mycket mina rymmer…


Glasen från Nuutajärvi är en välbekant form som förnyats och fortfarande finns att köpa i handeln i dag, men det är ju en helt annan känsla i dessa gamla, tunna glas tillverkade vid Nuutajärvi innan Iittala så småningom tog över och det är genom deras tillverkning som ”Kartio” fortlever. Formgivaren heter inte helt obekant Kaj Franck.


Kartio i originalförpackning.

Det blir mer en känsla av form och glasets färg som man vill knyta dem till just Reijmyre eller Nuutajärvi, så därför är jag inte helt säker, om någon vet mer får ni gärna rätta mig 🙂

Jag gissar att de flesta kommer från Reijmyre, de flesta färgerna finns att hämta där om man ser till bilderna, vissa färger är väldigt lika hos de två tillverkarna så det kan vara svårt att avgöra. De gröna, de ljusare blå, de rosa/lila, de rökfärgade mfl. är samma som hos andra glas jag har från Reijmyre. Det finns tre olika gröna nyanser på bilden, men formerna är så lika att det svårt att härleda dem till olika glasbruk. De enda glasen som särskiljer sig är de tre koboltblå glasen till höger, de är lite tjockare i glaset, storleken skiljer också lite, så möjligen är de från Nuutajärvi eller någon annan tillverkare.

Jag ska försöka forska lite i detta och återkommer framöver med vad jag luskat ut! Edit: Se ovan!

Den senaste tidens inköp

Det är dags att summera den senaste tidens inköp, jag var ju sjuk nästan en hel vecka, men på något sätt har jag ändå lyckats få ihop en del från torsdag till idag…jag delar inlägget i två delar, här kommer den första!

Denna koboltblå ISI-vasen tillsammans med den okända blå vasen med klar botten är helgens glasinköp. Vasen är lite spännande, jag känner inte igen den riktigt, lite känns den som något svenskt, kanske Åseda vad vet jag.

Jag köpte även dessa tre keramikföremål, en vas ur M-serien från Gefle med röd glasyr (Lillemor Mannerheim), en liten brun vas med fin signering, ska leta och se om jag hittar mer info om den, likaså om den lustiga vasen med ett rådjur på. Normalt brukar jag inte köpa såna grejer, men nyfikenheten tog över…alla föremålen 25 kr!



Det sista fyndet för denna gång var ett lövfat, jag vet inte ursprunget, fler svenska tillverkare har gjort såna, bl.a Gabriel och Rörstrand. Märkningen är svårtydd, men jag tror det står 307/96… Jag såg en ugnsform idag i glaserad keramik (röd lera som denna) märkt i samma stil 306/42 eller nåt sånt, den var dessutom stämplad Rörstrand utanpå glasyren! Troligen är detta lövfat då Rörstrand! Ska leta bland min Marianne Westman-dokumentation, vet att hon gjort såna fat!

Edit: Mycket riktigt, här är fatet på bild från ett produktblad! 1956 kom faten som formgivits av Marianne Westman!

Jo just det jag glömde förra veckans roligaste fynd, denna helt fantastiska vas. Den ser, som någon utryckte det, ut som en mjukglass 🙂


Vet ni ursprunget och vem som ligger bakom denna ”kreation”? Jag har koll men har ni..?

Edit: Upsala-Ekeby är förstås rätt, formgivare Anna-Lisa Thomson, vasen tillverkades 1944 enligt expertis! Det finns även andra storlekar och modeller med samma glasyr!

Formgivare: Lindshammar, Christer Sjögren


Detta inlägg handlar om Lindshammarglas av formgivaren Christer Sjögren. För några år sen hittade jag, grön som jag var, några vaser som jag trodde var ISI från Gullaskruf, men detta visade sig vara fel, strukturen i ränderna är mycket grövre. Troligen har gåtan nu fått en lösning, tack vare ett inlägg på PES från ”Söffe”! Edit: Nej, vi har nog sett fel, efter påpekanden så kan jag konstatera att mina vaser nog inte är densamma som vasen som nämns nedan…men å andra sidan fick jag ju skriva lite om Christer Sjögren så det kanske inte gör så mycket…?

Vasen på Tradera ser ut så här:

Christer Sjögren ja, det är ett namn som ibland dyker upp på 60- och 70-talglas från Lindshammar, ofta finns hans namn med på etiketter man hittar på föremålen.

Christer Sjögren hade följande bakgrund/utbildning:

Gesällprov i träbildhuggaryrket 1947
Konstfackskolan 1947-53, Konstakademin i Skulpturskolan 1953-58
Ester Lindahls resestipendium 1961 och 1962.

Han finns representerad på Nationalmuseum i Stockholm, Musée du Verre i Liegé, Museum Haaretz Tel Aviv och ett flertal andra museum både i Sverige och utomlands.

Sjögren verkade som brukets ledande konstnär och formgivare från 1962 fram till 2003. Han hade förmågan att skapa bruksglas som en stor publik uppskattade till exempel Fatserien Barock och Serie Crister där bland annat besticken med glashandtag ingick som blev en stor succé. Han skapade unikt konstglas ofta gjutna glasskulpturer men även drivet konstglas till exempel i den speciella teknik han utvecklade att blåsa upp glaspjäsen i ett hålrum av tegelsten. Christer Sjögren gick ur tiden 2008.

Denna artikel fanns publicerad i Form i mitten av 1960-talet:



En varierad och spännande produktion tycker jag, ska visa mer av det jag har vid något tillfälle.

Dessa ljusstakar, modell S-1438/40 har nog många sett, jag har hittat väldigt många och tänkte ge bort de flesta till Kerstin som ju gillar dem skarpt!