Neon – eldskrift i natten!

För någon vecka sen så var jag med dottern på akuten efter en tåskada. Medan vi väntade på röntgen satt jag och kollade böcker som stod i ett ställ i väntrummet, där hittade jag denna fantastiska bok om neonskyltarnas historia!  Jag kände direkt att det var en bok jag ville ha, så jag kollade Bokbörsen på nätet och hittade den. Slog till direkt givetvis  och häromdagen kom den med posten! Hurra!

Recension: Svenska kaffeserviser 1920-1980

När man ser den här typen av bok komma ut på marknaden får man ju stora förhoppningar om att det kanske äntligen är dags för en komplett och bra bok om svenskt servisporslin! Mitt stora intresse är ju som de flesta av mina läsare vet porslin från 1950-70-talen och det är ju oundvikligt för en sådan bok att fokusera på storhetstiden för den svenska porslinsindustrin, speciellt nu när det blivit så populärt med just den perioden i inredning och hushåll!

Jag köpte aldrig den förra boken som Michél Carlsson och Urban Orzolek gjorde om svenskt servisporslin, men har den i hyllan i alla fall då jag vann den i en en tävling. Anledningen till att den inte inhandlades direkt var ju att jag ögnat igenom den och konstaterat att jag inte direkt hade någon nytta av den med tanke på mitt samlande. Den fokuserade mycket på fina bilder, men innehållet var tämligen tunt utöver ett fantastiskt fotomaterial.

Svenska kaffeserviser

När jag nu kikar på denna bok om kaffeserviser så är det lite med besvikelse som jag konstaterar att man i princip genomfört denna bok enligt samma principer, det finns massor av fantastiska bilder, men texten kring dem är inte så fyllig som man vill att den ska vara i denna typ av bok. För mig som samlare och kunnig inom området så känns det som att man inriktar sig mot en helt annan publik än oss samlare eller blivande samlare. Visserligen säger författaren att man försökt avspegla ”hela spektret av svenska kaffeserviser”, men det betyder ju inte att man bara kan nöja sig med bilder, det krävs lite fakta tycker jag och gärna lite motiv varför man väljer att visa vissa serviser. Man har presenterat lite fakta för de olika koppar man visar, men att det sen också ska vara korrekta fakta är ju ett krav man ska kunna ställa tycker jag…
Upplägget med fakta under varje bild i kapitlet ”Serviserna” är ju bra, det känns väldigt bekant (läs: hämtat från Porslinsbloggens Mina samlingar 🙂 )

2014-04-21 23_34_27-Mina samlingar _ - Opera

Men här finns en del som ger intryck av rena slarvfel, slarvig research eller dålig dålig kvalitetskontroll av fakta och text innan tryckning. Vissa fakta som saknas finns tillgängliga på nätet på flera olika ställen. Ett annat exempel på detta är ett foto på den vid detta lag inte helt okända kaffekoppen Bimbo, där man inte visar en Bimbo på bilden utan helt enkelt har fel kopp. Enkelt att kontrollera, onödigt fel med andra ord.

Bimbo_not
De flesta som man pratar med vet att koppen som tillhör faten som är stämplade Bimbo har två färgband, ett blått och ett rött. Eftersom att det finns mängder av olika fatdekorer i olika färger så togs det fram några olika varianter på banden på kopparna som hör till. Till två koppset används koppen med blått och rött band, nämligen Bimbo och Cuba, båda med samma basfärger i fatdekoren.

I början hade jag lite svårt att förstå upplägget på boken och hur det hängde ihop, men vid flera omläsningar så fattade jag hur det var tänkt att man skulle läsa den. Man kan väl alltid diskutera om hur dispositionen i en bok/text ska se ut, jag hade kanske lagt upp det annorlunda, men alla är ju fria att göra sina egna val i den frågan.

Det första som slog mig när jag bläddrade i boken var detta med namnet, ”Svenska kaffeserviser…”. När man bläddrar igenom boken så förutsätter man ju att man ska få se några serviser i boken, men med något undantag så hade man inte tagit med serviserna överhuvudtaget. Detta var en stor besvikelse. Boken fokuserar i princip helt på koppar och även om jag gillar koppar onaturligt mycket så vill jag ändå se serviser i en bok med det namnet. För er som inte fattar vad jag dillar om, så är det så att serviser innehåller inte bara koppar, utan också kannor, sockerskålar, gräddsnipor och kanske ett och annat brödfat. Ska man vara riktigt noga så är servisen faktiskt bara kannorna med tillbehör, kopparna kallas för kaffe- respektive tegods. Inget fel att bara visa kaffe- och tegods, men då ska bokens namn spegla detta. Om författaren slagit mig en signal så hade jag kunnat skaka fram ett större antal kannor med tillbehör som de kunde fått fota.

En förmildrande omständighet med boken är det faktum att författaren väljer att lyfta fram mindre kända formgivare och bildledes visa på koppar och koppdekorer som det tidigare inte pratats om så mycket i litteraturen. Detta är mycket bra tycker jag, dekormästare som Helmer Ringström har utöver sina egna dekorer, även det renritat många av de större konstnärernas produktion, vilket tidigare i stort sett varit höljt i dunkel.

Ni som funderar på att köpa boken ska fundera på följande tycker jag:

Vill jag se se massor av vackra bilder och få ta del av den svenska kulturskatt som alla dessa fina modeller och dekorer utgör? – I så fall är detta en bok för dig. Förvänta dig inte att få se allt, men ett fint urval av allt det som producerats!

Förväntar du dig att få en faktaspäckad bok som ska användas som uppslagsbok? – I så fall bör du fundera en gång till, den är tunn faktamässigt om själva porslinet och det finns en hel del brister och småfel. Detta är ingen bok för dig som vill samla på porslin eller ha djuplodande fakta!

Att göra om en lampskärm

Jag har ju länge letat efter passande lampskärmar till mina fina lampfötter i turkost glas, men det är ju som säkert många av er vet inte det enklaste att hitta passande storlek och form och framförallt inte färg, vare sig på loppis eller i butiker, om man nu inte vill betala stora summor. Nyligen hade jag hade turen att hitta en skärm passande storlek med hel och fin plast som jag trodde skulle passa på en av fötterna, men den hade såklart inte rätt färger på tyget. Jag funderade ett tag på om och hur jag i så fall skulle kunna göra om den med nytt tyg och kollade runt lite på nätet till dess jag övertygat mig själv om att det funkade. Som tur var så hade jag också hittat ett fantastiskt fint Borås-tyg från 1960-talet som jag trodde skulle passa bra.

Detta är historien om hur det gick till att göra om en lampskärm.

Skärmen fyndades för 10 kr på loppis…

Lampskärm original 1

…och den passade perfekt till den tänkta lampfoten!

Lampskärm original 2

Det var bara en liten hake med det hela, nämligen att jag ju helst ville ha en skärm till min Luxus innerskärm…men de är inte lätta att komma över till vettiga priser. Den skärmen jag fyndat hade en stålställning inuti, så den funkade också såklart, men den kom lite högt upp och visade för mycket av lamphållaren, så jag kom på en smart idé som jag visar alldeles på slutet i denna berättelse 🙂

Nåja, så här såg det tilltänkta tyget ut när jag draperade det över lampskärmen…

Tyget till skärmen
Tyget kommer med all sannolikhet från Borås Wäfveri, men jag vet inget mer om det än att det är väldigt fint! Fyndades en vecka tidigare på loppis!

Nu till själva arbetet, först började jag att lossa på tyget som var limmat på ringarna som bär upp skärmen, tyget var väl limmat på hela skärmen så det var lite av ett jobb att försiktigt riva av det så att plasten kunde återanvändas!

Pilla bort limning runt kanten

Pilla bort limning runt kanten2

Riva av tyget

Riva av tyget och ta bort ringarna
Under tiden tyget petades loss så plockade jag även bort ringarna som stadgar upp skärmen i hårdplast.

Riva av tyget 3
Det var en hel del plock att få bort tyget, speciellt eftersom att det var tunt och skört, så det gällde att vara försiktig!

Riva av tyget 4

När tyget var borttaget så var det bara att mäta till och limma fast nytt tyg på plastskärmen, som efter borttagning av det gamla tyget kunde läggas ut plant. OBS! Det är viktigt att ta till en mån på tyget då det ska vikas runt ringarna och limmas fast. Kolla hur det gamla tyget sitter fast och hur mycket extra du behöver innan du klipper tyget. Jag limmade fast plasten på tyget med spraylim och klippte månen efteråt då det var enklare.

Limma ihop skärmen igen

Limma ihop skärmen igen2

Vända på plas och tyg, ringar på bild

Då det var svårt att rulla ihop skärmen runt ringarna, samtidigt som man skulle limma, så blev det tyvärr inga bilder på själva förfarandet. Vi var tom tvungna att vara två för att få till det så ingen fotograf fanns tillgänglig 🙂 Resultatet blev i alla fall hyfsat, trots halvt ihoptorkad Karlssons klister som jag använde för den slutliga limningen av kanten. Jag kunde ha tagit till lite mer mån på tyget insåg jag i efterhand, men jag orkade inte göra om det igen!

Rulla ihop skäm på ringarna, klistra tyget runt

Resultatet blev över förväntan och själva jobbet tog bara någon timme totalt sett!

Färdig skärm

Nu funderar ni väl över det jag pratade om i början, detta med att jag helst skulle vilja ha en skärm som passade till en Luxus-innerskärm? Hur löste jag det då? Jo, det var ju så här att jag av en slump upptäckte att den övre ringen till skärmen hade samma diameter som den Luxus-tratt som jag hade till min lampa sedan tidigare…

Luxus innerskärm
Luxus innerskärm

Den lampskärm som jag gjort om hade en metallställning inuti som naturligtvis inte gick att kombinera med struten, så jag klippte helt sonika bort den 🙂 Det var en chansning, men eftersom jag började med detta och testade skärmens passform, så kunde jag sedan göra själva jobbet med bytet av tyg utan att ha gjort det förgäves 🙂

Med ställning
Så här kunde den sett ut…

Utan ställning
…men istället blev det så här!

Jag tycker att det blev riktigt bra som sagt, enda problemet nu är att hitta en exakt likadan skärm att göra om då jag har en till likadan lampfot…det lär inte bli så enkelt!

Skärmen på plats