Apropå mitt inlägg om Kjell Blomberg och att han var en rätt anonym formgivare, så lyckades jag hitta en intervju med honom när han arbetade med formgivning av lampor åt Lampan (Form nr 3, 1965). Jag tänkte det kunde vara kul att återge den här! En stor del av numret handlar dessutom om belysning, så är ni intresserade av detta så ska ni kolla om ni kan hitta detta nummer!

Återgivet ur tidningen Form.

Lampan i Fåglavik

– Man måste veta vad man vill. Vet inte vi det, kan inte andra veta det åt oss, hävdar Kjell Blomberg, formgivare på Lampan i Fåglavik och en drivande kraft bakom den utveckling som gjort företaget till ett av de mer hedervärda på mässan. Orden har något självklart över sig, men är definitivt inte självklara i en så ”risig” bransch som armaturernas, där modevindarna ilar omkring.

Lampan är ett ungt företag, relativt litet med ca 25 man anställda och en omsättning på ungefar 1 200 000 kr och en tillverkning av 60 000 lampor. En duktig driftschef, Olle Olsson, är roten och upphovet till den nya linjen och han hade lagt grunden för samarbetet, när Kjell Blomberg 1962 fick kontakt med fabriken. Då hade man visserligen redan en formgivare, men en som ritade en kollektion på sitt kontor och sände till Fåglavik. Det gav knappast företaget den linje att gå efter som man måste ha, anser Kjell Blomberg.

– För att ge företaget en profil började jag – inte med lampor, utan med att rita brevpapper och firmamärke som var företagsmässigt. Jag visste då så lite om lampor. Såg rent estetiskt från borjan. Skar bort det undermåliga och ritade ett betydligt mindre antal som ersättning. Konstaterade att man behöver en arbetsfilosofi, en medvetenhet om vad man vill göra för saker.

– Och att det måste finnas en mening med varje sak. Inte heller kan formgivningen kopplas loss fran företagets politik i övrigt. Den estetiska sidan är inte minst viktig.

– Det är för lätt att göra lampor nu. Man bara sätter en skärm på en glödlampa. Men det räcker inte. Problemet är större än så. Det behövs en mängd forskning kring belysningsproblemen. Vi har följt Slöjdforeningens utredning och byggt provrum enligt VDN:s normer och skaffat mätinstrument. Vi gör modeller och provar alla lampor. Det har hjälpt oss en bit på väg, men andå vet vi att vi bara är i början.

– Vi skulle spräcka oss nu om vi krävde att en hel kollektion skulle genomsyras av våra bästa ambitioner. Vi har t.ex. nu en lampa som kostar ca 10 000 i forskning, bearbetning och tillverkning. Det vill till att vi verkligen säljer den. Om vår medvetna tillverkning möter köpmotstand, faller så mycket annat för oss. En viss gräns sätter också industrins möjligheter. Vi kanske kan komma fram till en utmärkt lösning på exempelvis en sänglampa, men den går inte att få fram till rimligt pris och med de tekniska resurser som står till förfogande nu.

10. Ur Lampans katalog 1961. 11-13. Exempel på företagets nya ansikte, formgivare Kjell Blomberg.

– Förra året kom en ny formgivare in i bilden, Per Sundstedt, nyexaminerad från Konstfacks metallfack. Han fick en uppgift av oss redan på skolan för sin examen. Han är uppfinnare och estet och därigenom utomordentligt väl lämpad för så tekniska saker som belysning. Han har sin tyngdpunkt i utvecklingsarbetet och därigenom kompletterar vi varandra utmärkt. Jag är ju snarast en konsthantverkssjäl.

– Den utveckling vi syftar emot kommer att ta tid. Nu är 10-15 % av produktionen av den framåtblickandetypen. Det väsentligaste nu är att vi är konsekventa i en riktning. Gör vi fel så vet vi vad vi skall ändra. Vi tar avstånd fran nyhetsjäktet. Vi har en plattform att stå på. Vi har arbetat fram en mycket bra maskinpark. Vi
är ett sammansvetsat team och arbetar mycket bra ihop.

– Vi är samlade kring en idé och vi har riktlinjer för utvecklingen. Ett exempel: vi har inte så mycket pengar för PR-verksamhet. Vi har därfor beslutatatt inte huvudlöst satsa dem på reklam här och där utan vi nöjer oss tills vidare att använda pengarna på att göra så snyggt ifrån oss som möjligt på mässor och andra större framträdanden.

– Nu finns alla förutsattningar för en bra svensk lampindustri – de tekniska möjligheterna, en medvetenhet oeh ett vaknande intresse för god belysning. En följd av det blir sakerligen en självsanering i branschen. De som rustar nu kommer att klara sig bra. De som trevar efter en okritisk publiks modenycker kommer att falla bort. (Det sägs t ex om Braun att de kanske inte säljer så mycket på varje plats, men att de säljer över hela världen. Det finns en köpmedveten kategori människor, som det till sist lönar sig att satsa på.) Vi känner nu att vi kan börja på allvar och uträtta något.