Vi har i flera år tänkt skaffa en ny elvisp eftersom den gamla gått sönder, den luktade bränt och började ryka vid ett tillfälle så vi kasserade den omedelbums…då var den kanske 5 år gammal, ingen ålder för en hushållsmaskin med andra ord. Jag har tyckt mig kunna skönja en trend de senaste 10-15 åren med stadigt sämre elektronik, vissa av grejerna håller inte mer än garantitiden innan de lämnar denna världen för att återvinnas. Värst är det väl med mobiltelefonerna, ständigt nya som inhandlas för att ersätta de trasiga. Ingen kul trend om jag ska vara ärlig, så fort tröttnar jag inte på en telefon, en mikrovågsugn eller en elvisp att jag vill ha en ny efter 2 år!
Jag har många gånger tänkt på mina föräldrars elvisp som överlevt i minst 30 år, sen 60-tal tror jag den var köpt om jag kommer ihåg rätt och mamma skrotade den för nåt år sen. Lite skillnad mot 5 år för den vi hade i vårt hem…
Nåja, ibland kommer man inte för sig att handla en ny så vi använde hushållsassistenten, halvmanuella- (Cyklon, Nya Cyklon) och manuella vispar istället.
Före jul var jag inne på en loppis i Sandviken och till min glädje hittade jag då en gammal elvisp av märket Philips, en precis likadan som mina föräldrar hade! Gissa om jag blev lycklig!!! Den saknade enligt en påklistrad lapp vispar och därför var den ganska billig, en guldtia 🙂 Jag gick till lådan med hushållsgeråd och plockade ut passade vispar och degkrokar och gick till kassan. Tanten i kassan sa att dom kunde följa med på köpet, så jag fick en komplett maskin för 10 kr…
Så fort jag kom hem testade jag den och utöver en relativt hög ljudnivå (som jag kände igen från morsans elvisp) så funkade den perfekt!
Beundra (skönheten)!
Sladden är väl använd, tvinnad och mjuk…
Härlig formgivning inte sant?
Enkel och funktionell, 3 hastigheter samt en knapp för att ta bort visparna. Funktionaliteten känner ni igen även på de moderna apparaterna.
