Jag fotade mina delar i Krokusservisen, och passade på att fota de övriga med blommiga dekorer på samma gång! Onekligen passar det utmärkt att matcha dem med varandra 🙂
Från vänster, uppifrån och ner: Standard, Delila, Pärlhyacint, Tulip, Krokus och Dek 1014/20. Astra står framför.
…men den saknar sitt turkosa tefat! Finns det någon därute som har ett sånt och kan tänkas sälja så skulle jag bli oerhört glad!
En kopp te på kvällskvisten i en av de finaste koppar jag vet!
Instagram filter used: Normal
Av tradition brukar jag, min kusin och en bekant ha borden bredvid varandra, så även i år, med den skillnaden att jag och min kusin delade bord då vi hade mindre än vanligt att rensa bort efter ett år på loppisar och auktioner. Vår bekante och jag har lite samma smak, eller matchande smak kanske jag ska säga, för vi brukar alltid lyckas få ihop bra byten med saker under loppisen, så även detta år!
Jag bytte till mig en del fint även nu!
En liten grön Iittala-vas, ingen koll på något om denna, tyckte bara att den var fin! Mer info kommer senare!
En gräddsnipa, Trio, från Gefle fick följa med hem! Helmer Ringström står för dekor och Arthur Percy har ritat gräddkannan i modell AU.
Dessa fina Gullaskrufslyktor ville jag gärna ha, med den hemma är de nu tre till antalet. Kjell Blomberg har ritat.
5 st superfina Furuviks-assietter, vilket man ju inte kan tacka nej till 🙂
Sist men inte minst så fick denna helt fantastiska keramik-skål från Italien följa med hem, hur kunde jag låtit det ligga kvar? Nä, jag tänkte väl det…stilen känns lite som Mari Simmulson, men jag slapp betala 2-3000 för den som tur var 🙂
Edit: Skålen, troligen tillverkad i slutet av 1950-talet, kommer från den italienska keramiktillverkaren Fratelli Fanciullacci. Om dem kan ni läsa lite mer här! Man skulle ju gärna vilja ha den golvvasen också till 🙂
Jag bytte även till mig en del från min kusin, av det hon fick med sig så fick jag med mig en del fint hem!
Två stycken Astra tekoppar. Tyvärr naggade, men inte krossade som mina som de ska ersätta, så de får duga tills vidare!
En fin spegel från Upsala-Ekeby, vet inte riktigt var den kommer att sitta, men det blir nog bra i slutändan 🙂
En fantastiskt fin tillbringare som jag tyckte kändes bekant på något vis. Färgen kändes lite konstig, men modellen var fin så jag slog till! Så här i efterhand är det bra att lite på på magkänslan. Karaffen är tillverkad på Nuutajärvi (Notsjö) glasbruk, designad i mitten av 1950-talet av Kaj Franck och såld under namnet Kartio 1610! Enligt expertis ska färgen heta violet-blue (orvokinsininen).
Efter loppisen/mässan åkte vi och räknade kassan och dessutom skulle jag hämta upp en del andra saker som jag köpt av henne sen tidigare, men det tar vi senare 😉
Förra helgen satt jag vid middagen på Geflekeramikens årsmöte och diskuterade varför det verkar vara så stor skillnad på kvaliteten hos Gefles porslin. Om man ser på t.ex. Zebra-kopparna så kan vissa var fina medan andra är totalt krackelerade och ofta bruna och fula.
Jan Trost
I diskussionen med Jan Trost, son till Gefle porslinsfabriks chefsdekoratör Eugen Trost, hävde jag fram min teori om att det var sämre kvalitet i början av produktionen av flintgods på bruksporslin och att produktionen sedan successivt förbättrades. Han ville dock inte köpa detta rakt av utan berättade historier om hur det i praktiken fungerade med tillgången till råvaror och hur detta påverkade kvaliteten på gods och glasyrer. Fadern Eugen var oerhört irriterad över att det inte gick att få jämn kvalitet, man hade svårt att ställa krav på leverantörerna av porslinslera och sand till glasyren, så även om Trost visste tidigt hur man skulle få till ett bra resultat, så satte råvarorna käppar i hjulen…
Eugen Trost
Det är ju dock möjligt att man fick till detta med åren, jag tycker ju personligen att man sällan hittar lika medfarna föremål i produktionen på 60 och 70-talen, men detta kan ju också bero på att man delvis gick över till sk. vitroporslin på vilket glasyren hade bättre vidhäftning…