Förra helgen satt jag vid middagen på Geflekeramikens årsmöte och diskuterade varför det verkar vara så stor skillnad på kvaliteten hos Gefles porslin. Om man ser på t.ex. Zebra-kopparna så kan vissa var fina medan andra är totalt krackelerade och ofta bruna och fula.

Jan Trost

I diskussionen med Jan Trost,  son till Gefle porslinsfabriks chefsdekoratör Eugen Trost, hävde jag fram min teori om att det var sämre kvalitet i början av produktionen av flintgods på bruksporslin och att produktionen sedan successivt förbättrades. Han ville dock inte köpa detta rakt av utan berättade historier om hur det i praktiken fungerade med tillgången till råvaror och hur detta påverkade kvaliteten på gods och glasyrer. Fadern Eugen var oerhört irriterad över att det inte gick att få jämn kvalitet,  man hade svårt att ställa krav på leverantörerna av porslinslera och sand till glasyren,  så även om Trost visste tidigt hur man skulle få till ett bra resultat,  så satte råvarorna käppar i hjulen…

Eugen Trost

Det är ju dock möjligt att man fick till detta med åren, jag tycker ju personligen att man sällan hittar lika medfarna föremål i produktionen på 60 och 70-talen, men detta kan ju också bero på att man delvis gick över till sk. vitroporslin på vilket glasyren hade bättre vidhäftning…