…hör absolut till födelsedagsmorgonen, när det är fika vid köksbordet.
”Den lilla silkespappersduken är precis en sådan som man lärde sig klippa till i småskolan. Klippt dubbel i två färger får den bli en fin duk, som hjälper till att poängtera dagens betydelse.”
På bordet ser vi flera klassiker i den svenska porslinshistorien, båda från Gustavsberg, Karin Björquists teservis ”Kobolt” och Stig Lindbergs tekanna och varmvattenkanna i ST-modell för bl.a. Colorado-serien.
”Tillfälligt inhysta i en lånad enrummare över gården bor ett ungt par. Båda studerar – hon sysslar med textilier, färger och mönster, han lär sig rita hus. De är alltså båda två sysselsatta med att tänka igenom och ständigt se med nyfikna ögon på den miljö som omger dem. Gammalt eller nytt, allt är lika intressant, även om dagens produktion nog ligger dem närmast.
Rummet är ett arbetsrum. Arbetsbord, skisser och utkast, garnprover i färgernas mångfald, en provvävd textilstump, en liten vävstol, pennor och kritor, allt detta och en del lustiga grejor att bara att titta på samsas på ett hemtrevligt sätt med sovrumsdelens stora, sköna säng. Köket är alltså matrum och sällskapsrum, en funktion som det delvis delar med rummet. Det hela ger intrycka av en trivsam och ordnad ”röra” av ett ungt hems funktioner.
Hennes föräldrar eller bästa vännerna ska bjudas hem på middag. För en ordentlig middag vill man bjuda på när man ber någon att komma så där extra. Annars kan man ta det betydligt enklare. Och till vardags är det rentav spartanskt. Bådas arbete och långa vägar hem ger inte tid till så mycket, men är det fest, så ska det kännas och synas. Fest blir det, när de fått en extra slant för ett jobb de gjort.
En varm buljong kanske får inleda måltiden – den dricker man direkt ur de blåa skålarna. Nästa rätt blir kanske som här grillad kyckling med ris, curry och sallad. Maten ska vara både god och vacker. Till festen hör också en god och gärna en flaska gott och gärna billigt vin. Blir det någon diskussion i den frågan, så ska det förstås hellre vara gott än billigt. Vardagen dricksglas går bra in i sammanhanget, vinet smakar lika gott i dem.
Den lustiga, gamla slitna hålsleven hänger alltid på hyllan ovanför bordet tillsammans med kryddkvistarna. Intresset för god mat och lite experimenterande i den vägen har åtminstone den kvinnliga parten med sig hemifrån, så kryddorna är inte bara dekoration. Men idag hänger också efterrättens färska ananas där, det är både praktiskt och dekorativt.
Färgställningen hos det här festbordet ger exklusivitet och spänning. Men det hör till dessa ungdomars jobb att uppleva färg och att göra nya kombinationer, att skapa om det inte låter för högtidligt.
Blått, orange och rosa kan med säkert öga göras till en frisk, stimulerande helhet, där dörrens starka blåhet sätter stopp för blickens vandrande. En liten färgförbättring här och där har man själv hunnit med i den annars inte alldeles nymålade lägenheten.”
Är det inte underbara texter i denna lilla bok 🙂 Man kunde nästan tro att detta var hämtat från en modern ung familj,om det inte var det där med könsrollernas mer ”traditionella” form…
…men Colorado-tallrikarna gör sig fint där på bordet inte sant? Jag känner inte igen resten, men de blå skålarna på mattallrikarna gör att det känns ganska modernt! Kompletterat: Jag fick veta av Lucia att även dessa är formgivna av Stig Lindberg, i serien Bohus blå, supertack för det!
Dukningen kring det runda bordet, nästan i vardagsrummet, men ändå inte. Hela rummet känns väldigt bekant på något sätt, soffan, bokhyllan den häftiga väggdekorationen och sist men inte minst matbordet…
Arrangemanget med en enkel linneduk, ljusstakar i teak, en bricka med frukt som dekoration, mörka linneservetter, vinglas i klassisk modell, Folke Ahrströms Focus de Lux-bestick från Gense vid sidan av Stig Lindbergs Colorado-tallrikar, det känns verkligen modernt även idag!
Jag måste nog börja använda mina Colorado-tallrikar, jag känner redan stämningen komma smygande..! Tyvärr har jag bara en enda gaffel i Focus de Lux-serien, så om vi ska vara stiltrogna får vi äta med fingrarna…
Jag är sjuk…ont i halsen och huvudet, matt…suck, men det är svårt att vila ändå, att ligga istället för att hela tiden göra saker…jag vet inte vad man ska kalla bloggandet vila eller arbete…? Nåja, jag slänger väl in lite mer om boken jag köpte, ”Så jag dukar” sen får det bli lite mer ”riktig” vila!
Jag funderar på om rullbordet användes mycket förr? Jag har själv aldrig ägt något rullbord, med det verkar ju ganska praktiskt att kunna lasta på allt och sedan bara skjuta in bordet i vardagsrummet eller kanske till matsalen om man hade haft någon dvs…visserligen sitter vi inte i köket och äter, men det är så nära, i rummet intill, att jag nog aldrig tänkt tanken att vi behöver ”rulla in” maten. Det ser dock mycket trevligt ut att kunna ställa kastrullerna och ugnsformarna på ett bord vid sidan av så att man får bättre plats vid matbordet! Eller kanske det är Stig Lindbergs porslin som gör att det ser så lockande ut…Terma, de bruna eldfasta tillagnings – och serveringskärlen som gjordes för att matcha hans Spisa Ribb, som här står på matbordet!
”En bricka vid sängen varje morgon, det tycker mången är lyx och bortskämdhet. Det är klart, om man har många svårväckta skolbarn är det kanske snällt i överkant av den som ska göra smörgåsar och duka brickor.Men har man ett eller två och de därtill är riktiga sjusovare, så må det vara hänt.”
Det sista låter som vår familj, barnen som aldrig vill sova på kvällen är jättetrötta på mornarna…jag tror att dom skulle gilla att få frukost på sängen! Jag vet att pappa skulle gilla det om han blev serverad kaffe eller te i en fin kopp som Berså med mackor på en häftig assiett, det finns knappt nåt bättre sätt att starta dagen…med en färgklick från någon av klassikerna i svenskt porslin!
