…kan man konstatera när man läser en artikel i Form nr 9 1960.. Stig Lindberg besökte Japan i slutet av 1950-talet som föreläsare och kunde då konstatera att japanerna hade en helt annan syn på kopiering än vi hade i Sverige vid den tiden. En kopia var något fint, ett bevis på skicklighet och beundran för en bra produkt. Under denna period hade även japanerna börjat få fram egna duktiga formgivare och börjat märka att deras egna produkter också blev kopierade till den grad att det inte längre var lönsamt att producera. Behovet av egna lagar som skydd för plagiering hade tagit form. Några exempel på produkter, ofta beställda av utländska beställare, ser ni nedan.

Salix och en japansk kopia

Eldan, det japanska företaget, kopierade Focus deLuxe

Andra bestick som kopierades

Porslin, bestick och massor av andra varor kopierades friskt, även om man med de nya lagarna hade tagit fram verktyg i syfte att förhindra en plagiering. Stig Lindberg var imponerad av med vilket allvar problemet tagits och de åtgärder som satts in, bl. a designcentra med övervakning och registrering av exportprodukter, samt en myndighet som hade makt att avslå exportansökan av produkter.
Hur effektivt detta var i verkligheten framgår inte, detta var nyheter vid denna tidpunkt.

Informationen är hämtad från artikeln ”Japan och plagiatfrågan” av Stig Lindberg i tidningen Form nr 9 1960.