Jag åkte på en loppissväng igår i Falun, men jag hittade inte en enda vettig grej, vilket är ovanligt. Jag hade lite mer tid över, så då tänkte jag att jag kanske skulle åka till Tulavippan eftersom det var länge sen sist…slängde mig iväg och kom dit precis när dom öppnade. Det var ganska lite folk, en torsdag så klart och sportlov för många, men oväntat lite folk.

Jag tog en korg och strosade runt, det dröjde inte länge förrän jag hittade några småfynd, ett Rörstrandsfat, en liten glasskål/fat troligen från Eda, och en Reffla saltskål, totalt för 25 kr.

Stället är stort så det tar en stund att valsa runt även för en så erfaren loppisbesökare som jag 🙂

Nästa sak jag hittade var en tillbringare eller karaff i turkost glas som jag gillade, påminde om min Nuutajärvi-tillbringare som jag hittade för en tid sedan, men modellen kände jag inte igen.

Det fanns en hel del grejer som jag gillade, hyggliga priser med, men man får ju prioritera om man satt en gräns för ”dagens fynd” som jag brukar göra, se till att få mest skönhet för pengarna så att säga 🙂

Jag kollade vidare och då såg jag dem, dessa fina vinglas! Jag vet inte ursprunget, men det spelar egentligen mindre roll även om det är kul att veta! Jag tror i alla fall det är 50-60-tal, vi får se om någon vet…hur mycket gav jag då? Jo, 20 kr 🙂

Jag stannade vid en hylla och ett bord där jag hittat mycket fint tidigare, jag gissar att det är samma person som säljer där fortfarande eftersom denna gång inte var nåt undantag. Kolla in färgen på detta set med skål och fat som jag spanade in! Koboltblått kan vara så snyggt och detta är inget undantag! Jag tittade i plånboken och konstaterade att jag inte hade råd med allt jag plockat ner i korgen, så hur skulle jag göra nu? Jag ställde tillbaka setet, tänkte att jag kunde ta en av delarna, men tyckte det var synd att dela på det, så allt hamnade på bordet igen och jag gick mot kassan…

Väl där plockade jag ur korgen och tanten började slå in grejerna. När hon höll upp den turkosa karaffen för 125 kr såg jag hur ful den var inuti, kalk, rost och smuts, inte alltid lätt att bli av med på glas, så jag bestämde mig att inte köpa den, därför finns den inte på bild heller. Eftersom jag nu fick extra pengar kvar i plånboken gick jag tillbaka och hämtade skålsetet istället 🙂

En vanlig torsdag på Tulavippan helt enkelt!

Jag letade lite igår och fick då veta att det koboltblå skålsetet som var märkt Gullaskruf av säljaren, tillhör serien ”Solfjäder” och är formgiven 1932 av William Stenberg. Tack till cjf och Kicki Karlsson på PES för den kompletta informationen!

Uppdaterat: Hur kunde jag glömma denna? Ett fint stort fat av Ingrid Atterberg för Åhlen & Holm. Vet inte namnet på serien.