Förra helgen satt jag vid middagen på Geflekeramikens årsmöte och diskuterade varför det verkar vara så stor skillnad på kvaliteten hos Gefles porslin. Om man ser på t.ex. Zebra-kopparna så kan vissa var fina medan andra är totalt krackelerade och ofta bruna och fula.
Jan Trost
I diskussionen med Jan Trost, son till Gefle porslinsfabriks chefsdekoratör Eugen Trost, hävde jag fram min teori om att det var sämre kvalitet i början av produktionen av flintgods på bruksporslin och att produktionen sedan successivt förbättrades. Han ville dock inte köpa detta rakt av utan berättade historier om hur det i praktiken fungerade med tillgången till råvaror och hur detta påverkade kvaliteten på gods och glasyrer. Fadern Eugen var oerhört irriterad över att det inte gick att få jämn kvalitet, man hade svårt att ställa krav på leverantörerna av porslinslera och sand till glasyren, så även om Trost visste tidigt hur man skulle få till ett bra resultat, så satte råvarorna käppar i hjulen…
Eugen Trost
Det är ju dock möjligt att man fick till detta med åren, jag tycker ju personligen att man sällan hittar lika medfarna föremål i produktionen på 60 och 70-talen, men detta kan ju också bero på att man delvis gick över till sk. vitroporslin på vilket glasyren hade bättre vidhäftning…
Hej! Jag har ofta undrat över den dåliga kvaliteten på just 50-tals porslin, ditt inlägg kan kanske förklara en del…!
Jag köpte 12 assietter 50-tal från Egersund på loppis nu i helgen, och de var verkligt fina i glasyren allihop, innan hade jag stått en stund på ett annat ställe och studerat några tallrikar ”Pigg” Från Gefle, och de var väldigt krackelerade, och det är inte ovanligt på svenskt 50-tals porslin. Funderade/reagerade över skillnaden! Intressant läsning!
Intressant läsning. Älskar Zebra kopparna! Så vackra!
Jag har fått lära mig av antikhandlare att aldrig blötlägga Gefles porslin, för då krackelerar det. Och mina egna erfarenheter säger att detta stämmer bra. Vissa serviser från Rörstrand är också känsliga för blötläggning medan jag tycker att Gustavsbergs benporslin tål det riktigt bra. Därför har jag huvudsakligen porslin från Gustavsberg till vardags eftersom det tål blötläggning och är stöttåligt.
Både rätt och fel…porslinet krackelerar inte om det inte finns skador, däremot kan skador suga upp fukt och bidra till att krackelering uppstår. Detta beror på att mycket av Gefles produktion är flintgods som har betydligt större vattenuppsugningsförmåga och kan hålla vatten. Problemet beror iofs på att flintgods och glasyr inte har tillräcklig vidhäftning, vilket beror precis på det jag beskrev. Benporslin, vitroporslin och olika andra typer av äkta porslin har noll vattenuppsugningsförmåga och blir då således betydligt tåligare.
Å, vad intressant! Gefle är min favoritfabrik!
Tack för din utförliga förklaring! Nu har jag en teoretisk bakgrund till varför det är som det är. Jag förstår att det inte kan bli krackelering om det inte redan finns skador, men ibland är skadorna väldigt små och svåra att upptäcka från början och därför kan man missa dem och råka orsaka större skador genom blötläggning. Tror det är därför som en del antikhandlare har som regel att aldrig blötlägga Gefles porslin, då behöver man inte oroa sig för just den problematiken.