Det är med sorg som jag måste tillkännage bortgången av mitt enda ”Furuvik” tefat…endast några veckor sedan det kom i min ägo gick det hastigt bort, eller rättare sagt i golvet.
En snäll bekant hade hittat det på en loppis, åkte förbi och köpte det till mig, skickade det med sin faster till Falun där jag glad ihågen hämtade det nyligen!
Fatet låg i påsen i en hylla och när jag diskade lite andra loppisfynd tog jag fram det och la det i diskbaljan. Det var då det hände…min 3-årige son bestämde sig för att hjälpa till med disken, vilket ju var snällt. Han tog upp det våta och diskmedelshala fatet och….klirr…bitarna låg spridda på golvet. Då blev pappa lite sur, han sprang till mamma och slängde sig om halsen, han såg väl mitt minspel…
Man kan ju inte bli arg, normalt sett hade han kastat iväg det, men denna gång var det en ren olycka så det var mest besvikelse som jag kände. Att inte ha fått känna sitt enda Furuvik tefat mer än två veckor, en sorgens dag!
Ps. Om ni har Furuvik tekoppar eller kaffekoppar så är jag som ni förstår intresserad ds.
Hälsningar,
konstären vars alster ni skådar i bild
Jag beklagar djupt Er förlust. Men Ni ska se att det står Er om ej tusende så dock tiotals Furuvikstefat åter. Vi skall alla hjälpa till i sökandet.
Åh, det ger mig lite ångest att bara se på bilden! Min enda Furuvik är ett stort serveringsfat som jag nog aldrig kommer låta 4åringen hantera. =) Å andra sidan tar han undan, sköljer och ställer sin tallrik i diskmaskinen efter varje måltid och har inte haft sönder nåt än. Den enda som kraschat porslin här är barnets far, faktiskt. Peppar peppar.
Men man kan säkert bygga nåt snyggt av skärvorna! 😉
jag jobbar på en second-hand-affär och har hand om porslinet. lovar att hålla utkik! 🙂
Libby: Tack för kondoleanserna! Jag är glad att alla vill hjälpa till!
Kicki: Ett serveringsfat..? Nu blev jag nyfiken…tror aldrig jag sett ett sånt! Tror du att du kan skicka en bild till mig? Jag skulle bli gladare då… 🙂
Ella: Det uppskattar jag verkligen! Jag hittar inte så mycket delar nuförtiden…!
Jag lider med dig, din stackare. Men var inte ledsen för jag ska ut och leta furuvik fat till dig…Mvh Sara
Ledsamt när sådant händer. Men ur den positiva sidan sett så är det ju underbart när barn vill hjälpa till…. Hoppas det snart kommer ett nytt emot någonstans!
Jag vet inte hur många Pomona-fat min dotter kraschat för mig!! För GIVETVIS är de det porslinet som man är mest noga med som ryker!!! Jag är så nördig så att jag sparar mina skärvor…. Gjorde en mosaik av porslin och kakel på ett soffbord som faktiskt blev rätt bra…. Just nu har jag ett Pomona, ett Fiesta och ett Johanna-fat som ligger i spillror i mitt "projekt-skåp"…. Lycka till i ditt sökande!
Jag måste säga att jag ändå haft tur med porslins- och glaskrossning, detta tefat och en tekopp är det enda som rykt under tre års tid, vilket kan betraktas som ett mirakel med tanke på att dottern och en kompis en gång "byggde torn" med koppar ur min samling, väl dolda av ett skåp…båda gångerna har det varit rena olyckor där någon tappat en sak i golvet.
Ser man däremot hur många tallrikar ur vår Höganäs Collection, samt billiga glas i olika former så rykt, då är det helt andra siffror…jag köper ständigt nya secondhand-glas!
Jag glömde skriva att jag också sparar på skärvor, donerade för något år sen en del till någon som gör smycken av skärvorna, men det har fyllts på, en del kommer ju som skärvor med posten…har en hel låda nu…
Hu…, jag får rysningar när jag tänker på tornbygget! Tur det gick bra! Skönt att höra att jag inte är ensam o att samla på skärvor….. 😉