Bengt Orup var konstnärlig ledare för Johansfors glasbruk 1952-1962 och 1967-1973. I mellanperioden var han 1963-1966 knuten till Hyllinge Glasbruk i Skåne.

Han formgav vardagsglas, som serviser, skålar, vaser och karaffer mm. Många av hans glasserviser har ni säkert hört talas om, t.ex. Strikt, Party, Stripe, Chevalier m.fl. De flesta av serierna är nu mer populära samlarobjekt, priserna har skjutit i höjden de sista åren och man kan få betala flera hundralappar för ett glas eller en skål i de mer populära vardagsserviserna som t.ex. Strikt. Orup designade också en del konstglas, även detta är populärt och kostar därefter. Jag har ju tidigare visat en vas i serien Tona som jag hittade förra året och tom korade som årets fynd!

Bengt Orup sysslade också med annat än glas, måleriet var hans andra karriär. Han utbildade sig 1933-38 på Otte Skölds målarskola i Stockholm och akademierna Grande Chaumièr och Colarossi i Paris. Bengt Orup räknas som en av pionjärerna inom efterkrigsmodernismen i Sverige. Mer om detta kan ni läsa på Orups hemsida

Jag berättade ju aldrig i förra inlägget om skålen jag hittade i mellandagarna, men nu kan ni säkert gissa vem som ligger bakom. Jag skulle aldrig ha känt igen denna om det inte hade varit för att denna är signerad ”Johansfors, Orup”, men ju mer man tittar på den, desto finare blir den, det är svårt att visa på bilderna, men den faller mig verkligen i smaken! Om det är någon som vet vad denna heter, när den är gjord etc får ni gärna berätta, jag är nyfiken!

Jag har även en kanna i Strikt-serien och två dessertskålar som jag misstänker är Bengt Orup, i alla fall är de gjorda på Johansfors, har sett dem etikettmärkta tidigare vid flera tillfällen.

Som avslutning vill jag gärna dela med mig av två trista Orup-minnen, det första ser ni på bild ovan, kannan har tyvärr en sprucken hänkel, antingen missade jag det vid köpet eller mer sannolikt så slog jag själv sönder den i transporten, den kostade en slant så det var tråkigt. Jag hade nästan glömt detta eftersom det hände för två år sedan, men blev påmind när jag lyfte kannan…den gången orkade jag inte ens diska den och jag kunde idag konstatera att den fortfarande var odiskad…

Minne nummer två handlar inte om sönderslagna grejer, men väl missade loppisfynd…en gång när jag besökte Stora loppisen i Falun såg jag en dam sno 4 st Strikt-glas framför näsan på mig, hon frågade säljaren vad hon skulle ha för dem och följande svar glömmer jag aldrig: Jag håller på att rensa en massa, jag vill bli av med dem, så ge mig en krona styck…” gaaaaaa, varför stod inte jag där istället???