Bågenhusen, 1954: Bostadsrättsföreningar och Umeås första höghus
Systemet med statliga räntesubventioner och reglering av byggarbetsmarknaden gav staten möjligheter att gynna de allmännyttiga och kooperativa bostadsrättsföreningarna, främst HSB och fackföreningsägda Riksbyggen. Kommunerna var däremot länge mer negativa.
Sigurd Karlsson hade varit med om att starta Hyresgästernas Spar- och Byggnadsförening i Umeå redan 1933. Karlsson var ordförande för HSB ända till 1954, med undantag för ett avbrott 1949-50. Han följdes av Manfred Sandberg, som satt kvar till 1972. År 1978 blev Torsten W Persson ordförande.
Efter den tidiga starten dröjde det emellertid hela tolv år innan HSB hade råd att bygga sitt första hus, år 1945. Ett skäl till dröjsmålet var att Umeå stad inte ville gå i borgen för de nödvändiga lånen. Högern och folkpartiet ansåg helt enkelt att bostadsbyggande var en privat och inte en kommunal syssla. För Riksbyggen som förvaltade byggarbetarnas fackföreningskassor var det enklare att bekosta byggen, särskilt som man därmed kunde öka arbetarnas sysselsättning. På så sätt tillkom de för sin tid stora hyreshusen vid Döbelns plan Väst på stan samt på Gustav Garvares gata, redan på 1940-talet. 1945 kunde HSB börja bygga och anvisades likaså mark på Haga, i kvarteren Geväret, Huggaren och Karbinen.
År 1951 hade man även lyckats övertala stadsfullmäktige att godkänna byggandet av ett stort åttavåningshus invid Järnvägstorget, som skulle inrymma både lägenheter, kontor och butiker. Beslut fattades fredagen 4 maj. Detaljplanen hade utarbetats av en av landets största konsultbyråer, AB Vattenbyggnadsbyrån eller VBB. Tillsammans med en del lokala opinionsbildare ansåg dock byggnadsstyrelsen det vara olämpligt att bygga så högt i den i övrigt låga trädstaden Umeå. Fullmäktiges detaljplan godkändes därför inte i första vändan.
Först 1952 hade man förhandlat fram en lösning. Den innebar att det nya husen (nu kallade Bågenhusen) – blev sex våningar högt, men därtill fick en inredd vindsvåning. Arkitekt för HSB var Calle Grandinson. Anslående på sin tid var de stora skylfönstren mot Järnvägstorget, där björkar planterades på rad. Tidstypiskt moderna detaljer inkluderade också varuleverans genom källargaraget samt bombsäkra skyddsrum.
Den första etappen, bostadsrättsföreningen Hede, var färdig 1954 och ligger till höger om Rådhusesplanaden när man stiger ut från Järnvägsstationen. Detta hus kallades från början Larco-huset, men bytte namn redan i november 1955 till Spektrumhuset. Den 5 juli invigdes Restaurang Bågen i samma hus. Maträtterna beställdes med olikfärgade kulor som matades in i den väggfasta menyn. Det hade varit roligt att se lite bilder från restaurangen från denna tiden, tyvärr har jag inte hitta några, men det kanske dyker upp, vem vet!
I alla fall, 1961 följde föreningen Bågen på Järnvägsstorgets vänstra del och till sist föreningen Esplanaden längs vänstra delen av Rådhusesplanaden.
Ytterligare två bilder från 60-talet…innan man 1970 invigde Grön Eld av Vicke Lindstrand, länge uppskattad som ett av Umeås landmärken.
Till vänster kan man skymta restaurangen Bågen, denna bilden är nog -60-tal skulle jag tro. Finns det någon som kommer ihåg vad restaurangen som var i de lokalerna senare på 1980-90-talen hette? Jag vet ju redan svaret men det är ju kul med gissningar 🙂
Idag ser det inte riktigt lika kul ut om man kollar Googles street view…
Nostalgi
I mitten på den äldre bilden står en liten grabb och suktar in i fönstret på Fruktcentralen, ett av Sveriges första ställen där man hade självplock av smågodis…på den tiden då det fortfarande var styckepris som gällde! Jag kommer ihåg att vi brukade åka dit på lördagarna när jag var liten, medan vi bodde kvar i stan. Vi brukade ibland köpa en parisare med pommes frites på Frasses bredvid järnvägsstationen och Lift juice, men oftast köpte vi plockgodis som man plockade ur Fruktcentralens godislådor och la i röda plastskålar för att kassapersonalen skulle kunna räkna in dem styckevis och stoppa i papperspåsen. Favoriter var utöver plockgodiset med pulverfyllda Ufon, winegums, sura karameller, sega bin, sega vingummiromber med hål i mitten och såna godishalsband även Nötcreme, Rigi Mjölkchoklad, lakritspipor, Nickel, Tuttifrutti-tabletter och Fruxo etc.
Kul inlägg 🙂
Innan Gandih in var jag på Skytten som låg där men jag vet inte hur länge det hade legat där…? Var det Bakfickan det hette innan? Jag var för ung för krogen på 80-90-talet 😉
De där husen har tydligen blivit Umeås gräddhylla på senare år. Men jag håller med, det ser för jäkla tråkigt ut där nu! Med stora vägen också.. Tänk om de byggt ner vägen under mark och gjort ett stort torg där istället, mellan Bågenhusen och järnvägsstationen.
Anna: Du har bra koll, det har väl haft lite olika namn, Brasseriet Brasseriet Skytten, Skytten, men jag tror det drev av samma ägare!
Susanna: Det har varit poppis sen 80-talet, en kompis tog över sin farmors lägenhet när vi gick i gymnasiet, tror den såldes med god vinst bara nåt år senare 🙂 Populariteten har dock tilltagit en hel del på senare år, så nu är det dyyrt att köpa där 🙂
Hela torget med omnejd ska byggas om de kommande två åren, inför Umeå som kulturhuvudstad 2014, då blir det andra bullar! Jag vet dock inte hur vägen ska gå, man kan ju hoppas att dom gräver ner den! Det var ju ett riktigt torg från början som du ser på bilderna….
Jag ska se om jag hittar info om detta, det tillhör ju min jobbintressesfär, infrastruktur och gestaltning, så det kan finnas info att leta fram!
Oj vad roligt! Som 18-åring jobbade min mamma i den gamla ICA-butiken i Bågenhusen. Från ett lantliv i västerbottens inland, till neonklädda Umeå! Jag ska visa henne dessa bilder!
You call that a high rise? *grin* Svenska arkitekter verker vara mycket förtjust av bågformade husen. En av mina första minnen av Sverige är Grindtorp i Täby – bågformade altså.
SHM: Kul, där handlade man ju ibland när man passerade förbi! När jobbade hon där?
David: Umeå wasn´t a really big town 1954, mostly low formed by wooden buildings from the 1850-1930s, so 6 stories was definately what the locals would call a high rise 🙂
I haven´t really thought about these building formations as uniquely swedish before, but now that you mention it I´ve seen a few…perhaps it has an archetype somewhere, it would be fun to see.
På mitten av 70-talet och en bit in på 80-talet var restaurangen delad i en finare rest.del med bordsbeställning och servering(man gick då till vänster efter man gått igenom entrendörren) Om man valde till höger. – som man oftast gjorde pga. penningbrist – så kom man till barserveringen. Om jag minns rätt så var Bågen barens namn och Skytten restaurangens namn. Förrutom Fruktcentralen så fanns en genuin musikhandel Friis Musik som var igång tills bara för några år sedan.Det var 2 bröder som drev denna från 1954 – 2006. Väldigt fina kort från ett Umeå innan det "förväxte" sig.
Det var längre än så Khina, det kommer tom jag ihåg, så det måste ha varit ända till in på 90-talet, eller i slutet av 80-talet i alla fall. Jag har besökt båda delarna, men då hette restaurangen Skytten och baren Brasseriet. Hela alltet hette ju Bågen från starten, så det namnet levde nog kvar länge.
Jag kommer även ihåg Friis musik och Foto Center som man kan se på bilderna.
Chicago är huvudsakligen en två/tre-vånings stad (i flerfamilj husen) förutom vid sjön (jag bor på den femte och får ett fritt utsikt) där de flesta höghusen finns.
Jag kann tänka på några andra exemplar på båghusen i Sverige och Europa, men ett fåtal i USA.
Umeå ser mer cosmopolitan ut änn Boden, som jag känner relativt väl.
En kompis hade lägenhet i bågenhuset så där har jag varit. Umeå hängde jag mycket i under uppväxttiden…nostalgi 🙂
De här husen missade jag tyvärr också, men godiset känner jag väl igen! 😉 Tror du fick med alla mina gamla barndomsfavoriter! I kiosken från min uppväxt fick man stå och peka på vilket godis man ville ha bakom en glasskiva. Jag minns att den stackars mannen som hade kiosken nog fick en del gråa hår av att man inte riktigt kunde räkna på den tiden. ("Hur mycket har jag tagit för nu? Jaha, men jag har bara fem kronor. Men om du lägger tillbaka den och tar en sån istället, hur mycket har jag tagit för då?")
Jag bodde 50 meter från de husen för några år sedan, på Rådhusgatan. Det dina bilder inte visar (jag läste inte så mycket av det du skrev, det blev bara en snabb okulärbesiktning) är Vicke Lindstrands konstverk "Grön Eld" som står på den lilla plätten mellan tågstationen och bågenhuset.
FÖRLÅT! Jag såg just att du faktiskt nämnt det…:)
Hon jobbade där 1970 och ett tag framåt.
När jag var liten och fick 20kr i veckopeng så gick pengarna till en Bamsetidning och resten köpte jag nötcreme för.. ..massor av nötcreme åt jag i min barndom =))
Minns att det var mkt motorburna som hängde där i hörnet. Fick hamburgare med pommes frites en gång av morfar när vi åkt hans mc med sidovagn. Friis var ett härligt ställe, gubben gick tyvärr bort får ett par år sen.
Underbara bilder. De väcker så många roliga minnen. Jag bodde nämligen i Umeå under 1960-talet…och saknar stan ibland.
Hej kul att se bilderna! När jag går förbi där ibland får jag en vag känsla av att den första krogen – lite grillbarstil, våldsamt modernt då – hette tre renar eller något sådant. Någon ren i skylten var det allt. Kanske. Ulla
Kul! All information och historier kring detta är värdefullt!